Mitt liv som tidningstecknare
1963 flyttade familjen till Söderköping.
Jag tog med mig ett antal bilder och gick upp till dåvarande politiske redaktören på Norrköpings
Tidningar – Gunnar Henriksson.
Jag fick omedelbart börja rita politik. Ibland fick jag ett tema från redaktionen – men för det mesta hade jag helt fria händer. Jag tyckte att både inrikes- och utrikespolitik var
lika spännande.
Efter skolan skaffade jag inspiration till morgondagens teckning genom att besöka Norrköpings Tidningars arkiv eller läsa dagens tidningar i stadsbiblioteket.
Tekniken styrde
De teckningar som skulle publiceras i Norrköpings Tidningar var under de första åren enkla och ritade med kraftiga linjer. Alla bilder reproducerades som fotografier och alla tunna linjer slukades av det grova tidningsrastret. De vita ytorna blev grå och linjerna byggdes upp av ett punktraster med ca 40 linjer per tum – vilket betyder att alla små detaljer snabbt försvann. Det enda positiva med systemet var att jag oftast fick stort utrymme och många spalter till mitt förfogande för att man skulle se vad teckningarna föreställde.
.
Enkla teckningar med kraftfulla linjer
Ungdomsidan
En sida i veckan. En redaktion med enbart ungdomar – alla i gymnasieåldern. Det var ungdomssidan i Norrköpings Tidningar. Vi var några stycken tidningsintresserade som varje torsdag fick disponera en sida i tidningen för att skriva och rita i stort sett vad vi ville.
En av tidningens yngre redaktörer hade till uppgift att hålla ett vakande öga över oss. Det var en mycket bra utbildning som vi dessutom fick betalt för. På den tiden trycktes hela tidningen i boktryck. Varje bild måste bli en klisché. För mig som arbetade med form var det kul att få hänga i sätteriet och ombrytningen. Ofta hade jag idéer som ”gubbarna” på sätteriet hade svårt att genomföra..
En sida om serier...
Gubben i lådan - min första teckning i Norrköpings Tidningar
Min favoritkarikatyr
Frankrikes president
Charles de Gaulle
Konflikten Indien-Kina 1963
Zätas dagsverser
Redan några dagar efter att jag börjat rita på Norrköpings Tidningars ledarsida introducerades jag för Lennart Anderzon – signaturen ”Zäta” – som skrev dagsverser, kåserier och Tjaddenrevyer. Jodå, visst kunde jag få rita även på andra sidor än ledarsidan. Frågan är om det var på mina egna meriter?
Zäta berättade för mig att han många år tidigare hade refuserat några teckningar från en annan söderköpingsgrabb och nu ville han inte göra om det misstaget. Tecknaren hette Ewert Karlsson. Han flyttade till Stockholm och slog igenom som signaturen EWK – en av vår tids största politiska karikatyrtecknare. Så kanske har jag EWK att tacka för att jag fick rita på andra sidor än ledarsidan
i NT.
”En vers om dagen”Lennart Anderzon skrev varje dag en vers på Strömsidan. Under något halvår illustrerade jag Zätas dagsverser. Versen var alltid aktuell och slutade med en ”knorr”. På min fråga hur han kunde vara lika rolig varje dag svarade han med att öppna översta skrivbordslådan.
Den var till bredden fylld med roliga historier och anekdoter som han klippt ur olika tidningar. Klippen förvandlades till oigenkännlighet och blev med Zätas briljanta penna repliker i Tjaddens revyer eller inspiration till dagsverser och kåserier i tidningen.
Mitt jobb var att rita något som kunde passa till dagens vers. När det ringde ut till lunchrast i skolan kastade jag mig i bilen och åkte ner till redaktionen.
Där låg papper och penna och Zätas vers. Ibland också ett foto på någon person som versen handlade om – eller något annat som Zäta misstänkte att jag behövde som förlaga. Någon timme senare började eftermiddagens lektioner. Skulle jag hinna få i mig något ätbart fanns det inte mycket tid att vinka på. Jag lärde mig att teckna snabbt, men några konstverk att vara stolt över blev det inte.
Med ritstiftet på reportage
Norrköpings Tidningar skaffade en bättre klischémaskin och trycket blev bättre. Jag skickades ut på en rad "utflyktsreportage". Det handlade om att ta bilen och åka iväg för att hitta något trevligt att rita.
Jag tecknade mig igenom Stavsjö, Kila, Jönåker, Finspång, Katrineholm och Skärblacka. Här några bilder från min hemstad Söderköping...
